En italiensk regissör skapade något provocerande före sin död 1975. Filmen rollistan i Salò, eller Sodoms 120 dagar väcker fortfarande debatt om extremkonst och gränser. Det här är en artikel för mogna läsare som inte fruktar svåra ämnen.

En italiensk klassiker från mörkrets tid

Pier Paolo Pasolini gjorde sitt sista verk innan han mördades samma år som filmen färdigställdes. Han inspirerades av Marquis de Sades bok från 1785 men placerade historien i fascistiska Italien 1944. Berättelsen följer fyra mäktiga män som kidnappade 18 ungdomar till en avlägsen villa under 120 dagar. Pasolini delade filmen i fyra sektioner liknande Dantes Gudomliga komedin Anteinferno, Maniernas krets, Skits krets och Blodets krets.

Varför denna film väcker så stark reaktion

Pasolini använde filmen som en allegori för fascismens och kapitalismens förfall (många kritiker tvistar om detta, men låt oss acceptera det). Utan att gå in på explicita detaljer: innehållet är mycket stötande och visar övergrepp på brutal nivå. Trots detta visas filmen på filmfestivaler och arkivbior världen över. Många länder har sensurerat eller förbjudit den helt, men filmvetare studerar den fortfarande som konstverket det är.

Rollistan och personagerna bakom berättelsen

Fyra makthavare Hertigen, Biskopen, Domaren och Presidenten utgör filmens huvudkaraktärer. Två prostituerade berättar historier som triggar de kidnappade ungdomarnas lidande. Denna struktur skapar berättelsens mörka handling utan att filmen blir nonsens. Varje offer har ett namn och en identitet, vilket gör verket ännu mer påtagligt för tittaren när man sittar där och betraktar det.

Att möta denna film idag

Vill du se filmen? Sök efter arkivbior som UCLA Film & Television Archive eller lokala filmmuseer. filmen finns inte på vanliga streamingplattformar på grund av sitt innehål (och det är säkert för det bästa). förbered dig mentalt denna film kräver fokus och mognad. många biografer erbjuder nu sensoriskt stöd vid visning av extrema filmer. fråga dig själv: varför är extrem konst viktig att diskutera även när det gör ont?